Och så plötsligt... pojkmannen var inte man nog.
"Jag är rädd för att binda mig."
Fortsätta träffas utan krav. Nej, sa jag. Det går inte.
Han hade sagt att jag inte hade något att akta mig för.
Att han tänkte på mig.
Att jag är smart, snygg, trevlig, bra.
Han sa att han kommer sakna mig.
Och jag förstår inte varför man då plötsligt väljer att gå.