Vive La Fête - Storan 27:e Mars

Jour de chance

"Har du börjat?"
"Jag är nästan klar."

Så låter det när jag pratar med mina kursare.
Vilket resulterat i att jag inte längre vill prata med mina kursare.

Jag skedar hellre med katten, läser om Batemans små bekymmer och äter choklad.
Fantiserar om lägenheten och pojkmannen jag skall träffa imorgon.

-----

Igår var jag på Vive La Fête.
Els Pynoo är en gudinna.

To let myself go

Han sa gör vad du vill. Och med en sådan inbjudan kunde jag inte bara gå. Istället detaljfotade jag mig runt i lägenheten. Sa jag skulle skriva en historia.
"Man eller pojke?"
"Jag föredrar pojke."
"Just ja, det var det där med åldern. Då får du bli en man."
Han lät lite nervös, pojkmannen.

Love and happiness

Bästa grannen kom till mig med en lakritspuck gömd i väskan.
Ren och skär lycka!

Vi kröp upp i soffan och tittade på rent hus.
Jag tittade n o g a eftersom jag snart skall flyttstäda.
Ja just det, jag fick lägenheten.

..... vilket betyder att jag pluggar än mindre än lite. Planering tar tid.

-

Pojkmannen ringde och frågade om jag tagit med mig en skruv. En skruv? Varför skulle jag ta med mig en skruv? Skulle jag ta med mig något skulle det vara kristallkronan. En skruv...

The cold swedish winter

"Titta, det är som en tavla ute." sa jag till katten.
Hon gick genast och gömde sig under täcket. Såklart. Det kallas social inlärning.

Steal my kisses

"Vilken tur att du fick en tandborste sist du var här." sa han. Och jag tänkte att ja, jag stannar här inatt. Och vi värmde oss med vin, med varandra. "Väcker jag dig?" frågade han. Och jag svarade att ja, det stämmer. På många sätt. För jag kan ana en längtan efter att bli rörd, berörd. En vilja att naglas fast av en kropp, av en blick som hindrar min vanliga flykt.

Att i avskedet tänka en gång till.

-

Once again, late at night

Action, reaction.
Någon hoppade från bron.
Jag tog en cigarett.
Två och ett halvt år av längtan
gör det avlägsna lite närmre.

Fade in fade out

Den spröda garneringen försökte hjälplöst sträcka sig uppåt, bort från den feta yta kocken så hänsynslöst placerat den på. Min blick gick runt bordet och jag rös inför de vattniga blickarna, de slemmiga leenden som avfyrades - öppningar för synden. Jag baddade min tunga med vatten för att dämpa nervositeten, strök bort en pärla från pannan.

Mannen på min högra sida började anta en svag rosa färg från den alkohol han så ymnigt hällde i sig. Rummet hade en aning för hög temperatur för hans bekvämlighet och en frän lukt nådde mig när han lutade sig mot min kropp och med smackande ljud talade om massan som just placerats framför mig.

A new arrangement

Klockan slog tolv och mitt förflutna tog fram en cigarr. "Det är du som köpt den" sa han, och jag kastades 365 dagar bakåt. Då, när det exploderade lika mycket inuti som utanför. När jag grät och inte kunde känna värmen i hans omfamning. Jag rös till och tog sedan emot den nu glödande cigarren från min framtid. Som att kyssa tiden. Kanske sa vi gott nytt år och höll om varandra.

That's the way

"En liten olycka var längesedan", tänkte jag och tryckte in dörren på den flådigaste bilen på parkeringen. Skall det göras skall det ju göras ordentligt. Sedan gick jag in till chefen och bad om lönepåslag.

Brain damage

Men jag skulle ju läsa kurslitteratur, betala räkning, boka tvättid och träna.
Och jag hade kunnat öva munspel, skrivit på fallbeskrivning, planerat gruppverksamheten, träffat folk.

Men vad gjorde jag?

Jag satte mig ner...
Sedan la jag mig i badet med Patrick Bateman och lyssnade på 'Ummagumma'. Vaknade av att det smällde i brevinkastet, nähä inget spännande bara kyrkobladet, och sköljde bort mumiekänslan/lermasken. Blev sugen på chilichoklad. Är sugen på chilichoklad. Skall köpa chilichoklad.

Careful with that axe, Eugene

Grannen borrar. Det är ok. För klockan är kvart i elva och det är ljust ute. Det är däremot inte lika ok kvart över elva när det är mörkt. Eller att dammsuga timmen efter midnatt. Snickra lite därimellan. Jag är en kvinna på gränsen till nervsammanbrott. Jag vet, jag vet, borde ta ett snack med trollet. Men troll är läskiga. Kanske har jag ett ämne för dagens samtal.

It's not you, it's me

Han följde efter mig som en hundvalp, försökte fånga min blick, min hand. Jag fick kväljningar och flydde med någon annan. En annan som var lika fel han. Dubbelt fel för det hade hänt en gång innan och båda gångerna tog jag fel på person. "Jasså, jag trodde du var...." Han såg nedslagen ut men släppte mig först på morgonen, när jag bad honom gå. Han gjorde som jag sa och mitt förakt följde honom till dörren, låste med dubbla varv och bekräftade mig sedan som ingen man kunnat göra.

Smells like teen spirit

Det är måndag. Dagen jag tänkte sammanfatta helgen, men denna gången finns det inte så mycket att sammanfatta. Har förmodligen sovit mer än vad jag varit vaken. Sett en gammal film om en arbetslös manusförfattare och en psykotisk stumfilmsdrottning som inte platsar i dialogernas tid. Sedan köpte jag choklad som jag åt i grannens soffa. Hon gjorde chokladthe och vi pusslade. Hela tiden skrotade jag runt i ett par gamla pyamasbyxor som en gång i tiden tillhörde någon jag älskade. Och så gick jag och la mig igen.

dagens bästa, fast igår

Den där väderuppläsaren på P1, han som läser vädret som en roman.

-

Where are you tonight?

Hon tittar på mig med halvslutna ögon och spinner förnöjsamt. Stryker sig mot mig. Synkroniserandet av dofter. Du och jag mot världen. Att jag ofta tänker på att bryta nacken av henne förminskar inte min kärlek. Det är hur jag är bunden till att uppfylla hennes behov. Det är hur mina drömmar om frihet förminskas genom gemenskap.

Jag tänker att så är det alltid. Det är sån jag är, sån jag blir. Det är därför jag känner mig kvävd i en relation där den fysiska närvaron koncentreras till korta perioder. Han kväver mig från andra sidan Atlanten. Han kväver mig med sina ord. Osäkerhet gör mig ängslig, säkerhet rastlös. Det händer att jag säger mig behöva min ensamhet, och visst är återhämtningen viktig. En återhämtning från relationsjakten. Från, om inte alla relationer, så i alla fall de flesta. Jag känner ofta att jag ger mer än jag får men får ofta höra "vart har du hållt hus, varför var inte du med". Sånt som får mig att känna mig utesluten trots att det förmodligen syftar till det motsatta. Utesluten och kvävd, som ständigt återkommande teman.

Kanske händer det nu att någon jag känner läser detta och tänker att "känner hon sig kvävd av mig, utesluten?" Förmodligen kommer jag svara ja, ibland. För det kommer och går. Det pendlar men når inte med alla ytterligheterna. Med någon har pendeln stannat, och jag önskar mig att det vore det normala.

Koop

Superhuman

Inatt drömde jag att man blev smal av att lyssna på Velvet Revolver.
Hade man kunnat forma kroppen sådär efter musik hade jag haft total kontroll.

-

Snowfall

Blowin' in the wind

Det har blivit mycket Bob Dylan i lurarna det senaste och jag har tänkt att "Jag vill också." Inte så att jag tror att jag skulle kunna gnälla fram någon melodi med mina stämband, men andas kan jag ju så varför inte ett munspel?

Tell it like it is

Han hade klippt av sig håret och det såg bra ut, konstaterade jag innan jag vände bort blicken och istället stirrade ut genom fönstret. Som om det fanns någonting oerhört intressant att fästa den vid. Varför? Varför gjorde jag så? Han var trevlig, vi hade många behagliga samtal och nu sökte jag hellre ögonkontakt med främlingar.

Hans uppdykande störde min drömvärld. Spårvagnsfärder brukar få den där världen att blomstra, tränga in i det som i dagligt tal kallas verklighet. Kanske var det så att jag inte var beredd att släppa den just där, just då. Jag har alltid funderat mycket, varit drömmande, redan som mycket liten. Det är i alla fall vad jag fått berättat för mig av min faster. Samma faster som sa att jag är mer lik henne än hennes egen dotter. Vi, min faster och jag, pratar om ångest, drömvärldar, magiskt tänkande och annat som mest ses som otrevligheter och humbug av resterande familjemedlemmar. Sånt skall man undvika att prata om, det blir så mycket trevligare då. Den där säkra trevligheten ger mig obehagskänslor, och kanske är det den riktiga anledningen till att jag blickade ut genom fönstret.

Satisfaction

Eftersom det är måndag idag tänkte jag att jag skulle skriva några rader om helgen. Jag fick spontanbesök av en vän som annars hänger runt i Hultsfred. Vi drack lite av den där alkoholen och spelade musik för grannarna fram till halv ett då vi gjorde ett ryck för att ta oss ner på stan. Där, i kön till Rockbaren, var det en snubbe som tyckte jag såg väldigt ung ut. Yngre än min fem år yngre vän. Trevligt trevligt tänkte jag. På Rockbaren gjorde vi det man gör där mest - drack öl och kollade på folk. Sedan var det dags att gå hem tyckte ägarna och vi vandrade från vattenhål till mathål. Där, i kön till falafeln, var det ett lammkött som tyckte jag såg väldigt ung ut. Yngre än min fem år yngre vän. Trevligt trevligt tänkte jag och tackade ja till middagssällskap. Efter att magen fått sitt höll jag fingrarna i styr och tog en taxi hem med min vän. Ångrade mig lite där i taxin men tackade mitt förstånd när jag vaknade nästa dag.

Nästa dag var en söndag. Jag köpte en biljett till New York istället för biljett hem från lammkött. Mycket trevligare och inte det minsta ångestfyllt. Känner mig fantastiskt pepp på att trampa runt på lite nya gator. Måste bara fixa ett soundtrack till resan.

A change is gonna come

Skulle gå och träna.
Men så gick jag till affären istället.
Köpte en tidning som skall lära mig hur jag skall springa för att bli frisk/stressfri/smal/snabb/uthållig.
Fantastiskt säger jag och kryper ner under filten.

-