Krusningar på ett stilla hav

När mina sömndruckna ögon gled runt lägenheten upptäckte jag att Pojkmannen, för första gången, lämnat kvar kläder.

De senaste dagarna har varit sol, bad, finaste vännen på besök, räkor, åka båt, dricka vin, en bit familj och bekräftelse. Jag presenterades för storebror, fick armen runt mig i det skvallriga samhället, kysstes inför vänner och bekanta. Mådde bra.

Trots allt känner jag mig fortfarande inte säker och kanske har det att göra med att vi inte pratat om min resa. Att vi inte pratat om hur det kommer påverka oss.

-

Hey now what you doing?

Det irriterade mig. Det irriterade mig att han stod där med utsträckta armar, väntade sig att att jag skulle trycka mig mot honom och att genom det skulle allt vara bra. Det irriterade mig att rädslan för att de där armarna inte längre skulle ta emot, vekna eller kanske helt upplösas gjorde mig hård.

Jag hade svårt att se honom i ögonen och hade det varit en kväll av alkohol och dans kanske han skulle tagit det som att jag gömde någonting för honom. Någonting som berättas utan ord. Nu höll han istället om mig, lutade sitt huvud mot mitt och frågade "Det har inte varit någon bra dag på jobbet idag heller va?" Och jag svarade att nej det hade det inte varit och med det kamouflerade jag återigen den egentliga anledningen till mitt underliga beteende.

-

Relationell autism

Här och nu.
Här och nu.
Här och nu.
Här och nu.
Här och nu.

-

Att betala för det roliga

- Ta inte i mig, skrek jag ut i panik när Pojkmannen lite försynt skulle se hur det var med mig.
Jag låg naken i sängen med en isklamp mot pannan, täcke över ögonen för att stänga ute ljuset. All annan beröring skapade virvlar i det annars konstanta illamåendet. Jag var bakfull. Pojkmannen skrattade och pekade men mitt morrande svar fick honom istället att fråga om det var någonting han kunde göra för att få mig att må bättre. Han fick helt enkelt promenera iväg en stund och köpa lite vätska till mig.

När det började mörkna fick jag på mig kläder och vi tog en promenad, pekade ut potentiella ställen att bo på. Vi är inte helt olika.

-

Minisemester

Så kom det plötsligt att handla om mig.

Jag satt på vagnen när rädslan plötsligt övermannade mig och alla obehagskänslor kategoriserades som rationella förvarningar. Den, ganska så, ogrundade irritationen blev med ens meningslös.

Det handlar om rädslan för att Pojkmannen plötsligt skall säga att "Nej, jag vill inte det här." Att jag skall vakna upp och känna mig obekväm, stänga av, dra mig ur, förstöra. Det handlar om att jag är rädd för att sakna honom när jag reser bort, att jag inte skall sakna honom.

Jag är rädd.
För att såras, fastna, trassel, obehag.
Jag är rädd för att inte kunna leva upp till förväntningar, tappa bort mig själv.

Och det känns som att jag står och väger.
Med en katolsk väntan.

-

Family

Och om vädret blir fint skall vi åka upp till Ursprunget. Dricka ölen på Minnesgatan och vara barn till våra föräldrar. Kanske kommer jag bo hos honom, som jag gjorde sist. Hans familj är öppen och enkel och jag trivs där. Behöver inte tassa på tå, vara rädd för att vara ivägen.

Hans mamma har jobbat med min och hon "vet vem jag är" som hon sa. Familjen, min familj vill säga, är väldigt nyfikna på Pojkmannen. Han som jag svurit över och kallat idiot vid flertalet tillfällen, men alltid hamnat hos tillslut i alla fall.

Av någon anledning gör det mig nervös att han kanske kommer träffa dom.

-

Trerätters

Spenatsoppa.
Rabarberpaj.

Pojkmannen bet lite på en nagel och frågade om han kunde ta en öl. Huvudrätten åt vi i sovrummet och han sa han längtat hela dagen.

-

Köksbestyr

Jag skulle baka paj på rabarberna Pojkmannen kom hem med i helgen, men upptäckte att jag inte hade något socker. Nästan lika bra som när jag skulle göra spenatsoppa men glömde köpa spenat.

-

Att resa med tåg

- Då är vi snart framme i Göteborg. Var vänliga ta en titt runt er så ni inte glömmer eventuella paraplyer, väskor, jackor, småbarn.... Ha en trevlig helg.

-

Roll of the dice

Ikväll är det jag och Bruce. De andra 60.000 är ett stämningshöjande bihang.

Och det är lite tråkigt att det inte är Pojkmannen jag skall gå med men han hörde av sig med fina ord och oron är upplöst.

-

Leap of faith

Jag dricker saft, äter knäckebröd och försöker undvika tankar kring nattens tystnad. Datorn letar fram "Hungry Heart", måsarna skrattar och jag mår bra ett tag till.

- Skillnaden på mig och dig Em, är att du alltid ser till det positiva och jag till det negativa.

Men jag oroar mig.
För det betyder.

-

Hälsningar från kontinenten

"Jag ville ragga runt lite här. Men fan jag vill inte inser jag! Hoppas det betyder något för dig! Mvh Pojkmannen"

---

Who I am.

En vän till mig frågade 118100 vem hon var och jag ville med ha ett expertutlåtande om min person...

"... är en sockersöt och glad tjej som tycker mycket om glass och jordgubbar, umgås med sina vänner och går en shoppingrunda på stan."

Minsann!

---

Let's spend the night together

Pojkmannen åkte till Roskilde.
Jag kommer sakna hans armar runt mig när jag skall sova.

---