Jag tog äntligen tag i det. Berättade i ett brev hur jag känner för relationen och situationen. Sedan bytte jag bilden på hans dator till en bild på mig och jag kunde skratta åt mitt fantastiskt kreativa freak-tilltag trots att uppbrottet i sig gav mig magont.
Han hörde såklart inte av sig.
Min fantastiska granne tog med mig till Pustervik för att dricka öl och titta på söta pojkar. Efter upprepade armövningar kunde jag inte låta bli att fingra på telefonen. Jag tror jag skrev något om bilden och att vi ses på spelningen på onsdag. Min vän hytte med fingret och sa att nu skall jag verkligen inte höra av mig mer.
Han hörde av sig.
Jag satt på vagnen hem och han sa han tyckte jag borde åka hem till honom istället. jag var full. Jag skrattade. Sedan sa jag nej, att jag lovat katten att komma hem. Han skickade ett sms och sa att jag var grym. Jag tolkade det som så att jag svara de att ja självklart är jag fantastisk. Det kändes bra. Det känns fortfarande bra. Nu skall jag fokusera på mig själv.
5 years ago
Posts
No comments:
Post a Comment