- Ta inte i mig, skrek jag ut i panik när Pojkmannen lite försynt skulle se hur det var med mig.
Jag låg naken i sängen med en isklamp mot pannan, täcke över ögonen för att stänga ute ljuset. All annan beröring skapade virvlar i det annars konstanta illamåendet. Jag var bakfull. Pojkmannen skrattade och pekade men mitt morrande svar fick honom istället att fråga om det var någonting han kunde göra för att få mig att må bättre. Han fick helt enkelt promenera iväg en stund och köpa lite vätska till mig.
När det började mörkna fick jag på mig kläder och vi tog en promenad, pekade ut potentiella ställen att bo på. Vi är inte helt olika.
-
5 years ago
1 comment:
Låter fint, trots baksmällan.
Post a Comment