Det irriterade mig. Det irriterade mig att han stod där med utsträckta armar, väntade sig att att jag skulle trycka mig mot honom och att genom det skulle allt vara bra. Det irriterade mig att rädslan för att de där armarna inte längre skulle ta emot, vekna eller kanske helt upplösas gjorde mig hård.
Jag hade svårt att se honom i ögonen och hade det varit en kväll av alkohol och dans kanske han skulle tagit det som att jag gömde någonting för honom. Någonting som berättas utan ord. Nu höll han istället om mig, lutade sitt huvud mot mitt och frågade "Det har inte varit någon bra dag på jobbet idag heller va?" Och jag svarade att nej det hade det inte varit och med det kamouflerade jag återigen den egentliga anledningen till mitt underliga beteende.
-
5 years ago
No comments:
Post a Comment